Envishet, talang, och en tro på Gud

Mattias Tedenby ber varje dag. Kanske är det därför han är en sån gudabenådad hockeyspelare. Här berättar ett av elitseriens största löften om sin succésäsong, tro och hur det går till att starta brandlarm med hjälp av en dusch.
– Med mig kan vad som helst hända, säger han och ler.

Han har varit en av HV71:s stora stjärnor i det brinnande slutspelet. Det 176 centimeter korta och 19 år gamla muskelknippet är bördigt från Vetlanda.
Det blev som experterna sa, säsongen 2008/2009 var året då talangen skulle blomma ut till stjärna. Året då han skulle bli matchhjälte i comebacken och lura skjortan av slovaker med sin numera klassiska målpassning i Junior-VM.
Men det började med en tuff säsongsinledning där han petades ur truppen. Och det krävdes en ökenvandring ut från elitserien, genom allsvenskan och Oskarshamn för att komma tillbaka. Nu berättar Mattias vad som tog honom igenom: envishet, en ödmjuk tro på sin talang, och en tro på Gud.
Envisheten:
– Jag vill alltid ge järnet ute på isen. Det var tufft i början men tiden i Oskarshamn var egentligen det bästa som kunde hända. Där fick jag göra några bra matcher och chans att få tillbaka självförtroendet, säger han.
Ödmjukheten:
– Det gäller att hitta en balans. Att våga tro att man är bra men samtidigt hålla kvar båda fötterna på jorden.
Tron på Gud:
– Jag känner att det är bra för att man lättare ska kunna fokusera på att allt inte är hockey jämt. Jag försöker be för mig själv någon gång varje dag och tror att på något sätt är Gud med mig på isen, förklarar han.
Det sistnämnda har, även om Mattias inte är medlem i någon särskild församling i Jönköping, alltid varit en naturlig del av hans liv. Och uppväxten i Pingstkyrkan i Värnamo, där pappa Robert under en tid var pastor, ger han också en liten del i hans framgångar på isen.
– Jag vet ju inte hur det hade varit att inte växa upp i en kristen familj, men jag tror jag har fått med mig mycket goda värderingar därifrån, och det har nog hjälpt mig att hålla mig borta från spriten så jag kunnat satsa mer på hockeyn också, menar Mattias.
Gäller Jesus bud om att vända andra kinden till också i en hockeyrink?
– Nja, det måste vara lite tuffa tag. Men man försöker att hålla sig ifrån bråk så mycket som möjligt. Jag hamnade i några bråk som juniorspelare, men nu är ju motståndarna lite större också.
Ironiskt nog blev Mattias plockad av New Jersey Devils, djävlarna, när årgång 90 skulle paxas av NHL-lagen.
Något som fick mormor Ulla att hoppa till.
– Hon frågade lite på skoj om jag blivit tagen av djävulen, säger han och skrattar.
Själv har han inget emot att spela för dem en dag.
– Jag siktar på att få spela nästa säsong med HV71 också, men sen är det ju självklart en dröm att få spela i NHL, det är klart. Och landslaget då.

OS-laget 2010 kanske?
– Fötterna på jorden som sagt, men jag håller dörren öppen, säger han och ler lite drömmande.

Nu måste frågan ställas. Vad hände egentligen när ni var tvungna att sova en dag i Stockholm efter JVM?
– Ha ha. Elementen var inte på i hotellrummet så jag tog en dusch, sen lät jag den stå på ett tag för att det skulle bli varmt. Då gick brandlarmet så hela hotellet fick springa ut.

Vad sa lagkompisarna?
– De bara skrattade.

Lite disträ kanske?
– Det är väl så. Det kan hända lite vad som helst med mig.


 Av: Robban Tjernberg