Carina Bergfeldt: ”Min bild av Gud har förändrats sedan jag var liten”

Foto: Kajsa Göransson

Fängelsepastorn Jim Brazzil ville till en början inte att Carina Bergfeldt skulle skriva en bok om honom förrän han var död. Han var rädd för att folk skulle ta illa upp, men framför allt för att han upplevde att han brutit sitt tysthetslöfte. 
– När jag hade skrivit klart boken flög jag över till Texas och läste boken för honom. Jim tyckte om den och hans nervositet var som bortblåst, säger Carina när vi ses en av vårens första dagar på det bokförlag som ger ut hennes bok ”Idag är en bra dag att dö” som handlar om fängelsepastorn Jim. 

Det var i samband med artikelserien ”En vecka med döden” för Aftonbladet år 2014 som Carina träffade Jim för första gången. Hon kände att han bar på ett öde värt att berättas mer än bara i en bisats i ett reportage. Men Carina var inte den första som ställde frågan, tidigare hade han blivit erbjuden en miljon dollar från människor som ville göra film eller bok baserad på hans liv.  
– Han ville inte bli hyllad och upphöjd som den hjälte som de önskade eftersom han inte kunde identifiera sig med det. Men jag lovade att om jag fick skriva boken skulle den vara ärlig och belysa även hans fel och brister, säger Carina. Hon berättar att han drabbats av både leukemi och prostatacancer och redan lever på lånad tid. Carinas önskan är att hinna skicka ett exemplar av den tryckta boken till honom innan han dör. 

Foto: Pontus Orre

Vilken dag är en bra dag att dö?
Carina berättar att hon redan vid första mötet fastnade för den vänliga 73-åriga mannen. Men hon tyckte även synd om honom och upplevde att livet kan vara så orättvist. Han som så många gånger suttit ner och lyssnat på mördares och våldtäktsmäns historier, som tagit emot så mycket gift i sitt liv, hade nu även drabbats av svår sjukdom. 
–  Hur orättvist är inte livet då? Det finns så mycket ondska i det där, menar Carina.  
Till en början hade Carina ingen aning om hur mycket hennes möten med Jim skulle påverka hennes eget liv. Genom att berätta hans ovanliga livshistoria försökte hon förstå sig själv och det hon varit med om.
– Hur ska man kunna förlåta och acceptera? Och vilken dag är egentligen en bra dag att dö? Det är funderingar som jag haft och som jag önskar att de som läser boken ska reflektera över.


“Jag var väldigt argsint av mig”
Fängelsepastorn Jim har närvarat vid dödens väntrum 276 gånger och han har jordfäst över femhundra människor. 
Carina tror att det han varit med om under sitt yrkesliv gjort honom väldigt ödmjuk inför döden.  
– Vi människor är över lag väldigt rädda inför det som komma skall och många av oss går runt och är väldigt arga, svikna och bittra över oförrätter i våra liv, men Jim har släppt allt det där och bär inte på den minsta bitterhet. Jag tycker det finns mycket att lära av hans sätt att tänka, menar hon.  
Carina beskriver att hon tidigare sett på det här med förlåtelse och försoning på ett annat vis. 
– Jag var väldigt argsint av mig, men under de här sex åren som den här skrivprocessen tagit har jag fått omvärdera vissa tankar. Min man sa häromdagen att jag är mindre arg numera. Förr kunde jag gå runt och tycka synd om mig själv, kände att livet var orättvist och bar på en hel del ilska mot dem som sårat mig, säger Carina och menar vidare att hon kunde både vara långsint och rätt dålig på att förlåta. Hon ansåg dessutom att folk som gör en illa ska lida.                  
– Jims budskap är att allt går att förlåta, om inte för den andres skull så för din egen, att se livet som en gåva och förlåta det du kan. 

”Jag har kommit en bra bit på min väg mot förlåtelse och försoning och har kämpat med detta under de här sex åren, men är inte riktigt framme ännu. Det min pappa utsatte mig för tar inte längre upp lika stor tankeverksamhet, men jag behöver mer tid.”

En konstant känsla över att bli lämnad
Detta är tankar som Carina applicerar i sitt eget liv och i boken reflekterar hon över sin barndom. Carina är uppvuxen i ett hem där det förekom psykisk och fysisk misshandel.  
– När ett barn får se och vara med om våld gör det något med ens inre. Man blir rädd, har svårt att lita på andra men också på sig själv. Man har även svårt att tro på sig själv, köper allt negativt som sägs om en och dras lätt till det som är negativt. Jag har burit på så mycket ilska mot min pappa och har aldrig känt mig redo att förlåta det han utsatte mig för, berättar hon.  
Hon menar att inte ens med sina närmaste relationer har hon känt sig trygg. Hon har levt med en konstant känsla av att bli lämnad. En dag när Carina var liten och hennes kompis plötsligt inte längre ville leka med Carina sa pappan att han hade full förståelse för kompisens handlande.  
– Pappa sa till mig att ingen skulle stå ut med mig i längden eftersom jag är en sådan vedervärdig person. Han sa det som om det vore det mest självklara att säga. Och för mig har det blivit just så självklart som han fick det att låta. Jag utgår från att alla människor en dag kommer att försvinna, berättar Carina.  

Förlåtelse befriar människor
För Carina berättade Jim om de medlingar han suttit med i, där till exempel mammor fått möta sina barns mördare och kunnat förlåta dem. Till en början blev Carina otroligt upprörd.
– Jag tyckte det var helt absurt, man kan bara inte förlåta någon som dödat ens barn. Han måste väl bara hitta på? Men Jim berättade om de här människorna som hade kommit till en punkt där de inte längre orkade sitta fast i sorg, hat och ilska, säger Carina. 
I boken citerar Carina pastor Jim: ”Det är inte för hans skull du skulle förlåta honom, det är för din. Jag såg det så starkt när jag deltog i medlingar. När någon får ut giftet ur sin egen kropp, hatet och ilskan, och kan förvandla det till förlåtelse, hur det befriar en människa.” 

Foto: Kajsa Göransson

Offer, överlevare eller krigare
Hon berättar vidare att Jim delade in människor i tre kategorier; offer, överlevare eller krigare. Carina såg på sig själv som en krigare, men när Jim hörde hennes öde och om den ilska hon bar på, menade han att hon befann sig mellan ett offer och en överlevare. 
– Det tog ett tag och jag blev till en början sur, men jag fattade efter en tid att Jim hade rätt. Efter den här processen, men också tack vare terapi, ser jag mig allt mer som en krigare och jag ser allt mindre mörkt numera. Jag har kommit en bra bit på min väg mot förlåtelse och försoning och har kämpat med detta under de här sex åren, men är inte riktigt framme ännu. Det min pappa utsatte mig för tar inte längre upp lika stor tankeverksamhet, men jag behöver mer tid, säger Carina.  

Att lugna innan avrättning
Carina har intervjuat en dödsdömd fånge på Death Row i fängelset Polunsky Unit som har extrema säkerhetsåtgärder där det står skyltar som: ”Beträder man gräsmattan så blir man skjuten”. Till skillnad från Jim har hon haft ett glas mellan sig och fången hon samtalat med. Jim kunde i dödens väntrum vidröra den som skulle avrättas genom ett galler. Vissa av dem hade inte haft närkontakt eller känt beröring på tio år. En av hans främsta uppgifter var att lugna innan avrättning. Han har suttit med 154 dömda mördare innan de dödades med en giftinjektion, och han har även assisterat vid en avrättning med ”Yellow Mama” – den elektriska stolen i Alabama. 
Efter det såg han ytterligare 121 personer dö i ett av åskådarrummen, tillsammans med offrens anhöriga. Jim har lyssnat på bekännelser i elfte timmen – den dödsdömdas sista stund, när allt väller upp och man måste berätta. I boken citerar Carina Jim när han beskriver hur en giftinjektion går till:  
”När insomningsmedlet pentothal började verka minns jag att jag tog ett djupt andetag i samband med att han kämpade för att andas. Han flämtade efter luft, säkert en fyra, fem gånger. Så såg man att det andra medlet injicerades och det var pankuroniumbromid, som stoppade andningen. Sedan kom det sista andetaget. Sedan när de sprutade in kaliumklorid upphörde det långsamt. Då visste man att det verkligen var över”. 

Livet är en gåva
Även om Jim försökte finnas där för att lugna, var hans främsta uppdrag att se till att dessa människor inte skulle hamna i helvetet. 
– Enligt Jim kommer den som blir frälst till himlen oavsett vilket brott man begått. Accepterar du Jesus och ber du om förlåtelse för dina synder så kommer du till himlen. När jag frågade Jim hur många han trodde kommit till himlen tack vare honom svarade han 1500 människor, säger Carina.  
Hon beskriver flertalet möten mellan Jim och olika dödsdömda. Flera av dessa berättelser har etsat sig fast extra mycket, men av olika anledningar. Vissa för att de är så otroligt vidriga och groteska, som mördaren som tog sig in hos en gammal tant. Han tvingade henne att laga mat åt honom, sedan våldtog han henne och mördade henne. Därefter sög han blod ur hennes kropp. Så vidrigt! 
Det finns även finare stunder, som de öden där Jim berättade att de dödsdömda tagit emot Jesus och dött med ett leende på läpparna, som sagt: ”Idag är en bra dag att dö”. Citatet fastnade hos Carina och blev bokens titel. Man kan leva sitt liv så att det är en bra dag att dö eller leva sitt liv så att det är en dålig dag att dö. Jims budskap är att se livet som en gåva, något man inte ska slösa bort. Han säger: ”Gottgör det du kan gottgöra. Förlåt det du kan förlåta. Och när du har gjort det, gå vidare. Vare sig det är i det här livet eller i nästa.” 
– Jag tänker att det är bra att leva livet så. Jag försöker att ha det rent och att inte ha något otalt eller osagt med de jag älskar. Min man och jag skickar till exempel ett sms till varandra varje gång vi ska flyga. Där skriver vi saker som: ”Om jag dör nu så ska du veta att jag älskar dig”. Även om jag inte vill dö nu, så vill jag att det ska vara en bra dag att dö på OM jag gör det, menar Carina.  

Vikten av att få känna sig trygg
I tidigare relationer Carina levt i har man sagt till henne att hon ska skärpa sig eller sluta vara så nojig, men med Jesper har det varit annorlunda. 
– Han frågade mig redan från dag ett hur han kunde göra mig trygg. Jag förklarade då att jag kommer vakna varje morgon i resten av våra liv och tro att idag är dagen kommen då han ska överge mig. Efter detta samtal började han varje morgon när vi är ifrån varandra med att skicka ett sms med orden: ”Jag stannar idag också och jag älskar dig” och det har han aldrig glömt. Inte en endaste morgon, säger Carina. 
Kärnan i deras relation handlar enligt Carina om deras gemensamma driv och glöden de känner för olika frågor.  
– Det är härligt att få brinna tillsammans med en person som man älskar. Och nu när jag blivit mindre argsint så har Jesper blivit lite nykär i mig och extra kramig, vilket är härligt. 
Hon förklarar att hon haft ”en väldig tur” som träffade just Jesper. Ingen får henne att känna sig så trygg som han. Hon visar upp ett sms senast från klockan 06 i morse där det står hur mycket han älskar henne, hans ”stardust”. 
– Visst, han är hopplös med att sätta in disken i maskinen och kan inte sätta upp en hatthylla eftersom han har tummen mitt i hand, men det där är små saker i jämförelse med den hjälp jag får med mina demoner och hans otroliga förmåga att mota monstren i grind. 

Det finns någon som är större än oss människor
Vi kommer in på Jims starka gudstro och Carina kommenterar att amerikanares tro är så speciell. 
– Under mina 3,5 år som korre i USA insåg jag hur närvarande Gud är hos dem. På deras dollarsedlar står det ”In God we trust”. Presidenterna har regelbundna bönefrukostar och att ens ha en president som inte tror på Gud skulle vara helt otänkbart. I Sverige får inte ens Ebba Bush som är kristdemokrat uttala sig om kristen tro eller om Gud för att vi är ett så pass sekulariserat land, säger Carina och betonar ländernas olika inställning till att tro på en högre makt. 
Carina är inte uppvuxen i en kristen familj, däremot gick hon till kyrkans barntimme. 
– Jag minns när jag fick barnens bibel, jag älskade att läsa den och tyckte det var så spännande med dess berättelser. 
Carina var endast 5 år när hon utvecklade sin bild av vem Gud var för henne. 
– Jag såg honom som en gammal, snäll farbror. Han satt i ett rum med en massa dataskärmar framför sig, en för varje människa. Min bror höll på en massa med datorer så jag tror jag fick bilden från honom, säger Carina och fortsätter: 
– Den där snälla farbrorn somnade väldigt lätt och det var när han sov som det skedde översvämningar, krig och misshandel, säger Carina. 
Hon berättar att när farbrorn vaknade till blev pappa snäll igen, jättesnäll till och med. Hon såg på den gamla farbrorn som en snäll kompis, någon hon alltid tyckt väldigt mycket om, och visst förstår Carina som vuxen att det finns luckor i hennes gudsbild men hon håller fast vid tanken att det finns någon som är större än oss människor, som vill oss väl. Hon har aldrig slutat tro på Gud även om bilden av honom förändrats under åren. 

”Jims budskap är att allt går att förlåta, om inte för den andres skull så för din egen, att se livet som en gåva och förlåta det du kan.”

Vad gör dig lycklig? 
– Att se mitt barn glad. Att hämta honom på förskolan och se honom komma springande mot mig och ropa ”hej mamma!”. Jag blir även lycklig över att resa själv med Jesper, nu ska vi snart åka och vandra fem dagar i Schweiz ihop. Att skriva böcker gör mig också glad. 

Vad drömmer du om? 
– Jag vill bara få leva och se mitt barn växa! Jag vill åldras och bli pensionär, skaffa ett hus i ett varmt land där jag och Jesper kan sitta och skriva varsina böcker. 

Hur ser du på döden? 
– Jag tänker ganska mycket på döden, speciellt efter att jag fått barn, och efter att min man förlorade sin pappa väldigt hastigt. Det har gjort att vi verkligen pratar om hur vi vill leva, och vad som händer om någon av oss dör. Vilket land ska vårt barn växa upp i? Hur behåller vi kontakt med familj om någon av oss dör. Sådana saker. Jag tycker att det är viktigt att prata om det. Jag är väldigt förtjust i både livförsäkringar och testamenten. Jag har haft båda i många år.  

Foto: Kajsa Göransson

Har du haft någon kontakt alls med din pappa i vuxen ålder? 
– Jag har inte pratat med min pappa sedan 17 september 2009. Den dagen fick han ett av sina utbrott och jag och min bror bestämde oss samma kväll för att vi inte skulle acceptera det mer. Jag kan fundera på honom ibland, undra hur han har det. Jag kan tycka att det är synd att han går miste om så fina barnbarn, men det är som det är. Jag känner mig inte arg på samma sätt längre. Jag känner mest ingenting.  

När du bara vill vara ledig, vad gör du då? 
– Mitt jobb är otroligt intensivt i perioder, att göra en talkshow är lite som att krypa in i en torktumlare och bara åka runt i tio veckor. Efter det är jag i stort behov av att sova, läsa böcker och vara ifred. Kan jag så lämnar jag gärna man och barn i Danmark och åker i väg till ett tyst ställe. 

Och så har du gått och köpt sommarstuga?
– Jag ser fortfarande Västergötland som ”hemma”. Jag har flera bröder och min styvpappa där, så att köpa en stuga närmare dem var väldigt fint. Förra sommaren undrade både jag och Jesper hur det skulle gå att bo i en stuga mitt ute i ingenstans i en månad, men när månaden var över frågade Jesper mig om vi inte kunde vara där två månader nästa gång. Så vi älskar det. Hamilton kliver rakt ut på gräsmattan och leker med sina traktorer och grävmaskiner, vi grillar och är med familjen. Det är lugnt och tryggt och kärleksfullt och allt jag vill att mitt barn ska minnas från sina barndomssomrar. 

Mer läsning

Vision höglandet möter TV-aktuella Izabella Scorupco

För 25 år sedan när jag jobbade här i Kalifornien

Görans Nya stil

Göran Gärdeborg är en legendarisk handlare från Nässjö. Han driver