Under medeltiden var denna stad en av de viktigaste platserna i Sverige då den låg utmed dåtidens huvudled.  Både kungar och nunnor har haft sina hem i Vadstena. Idag håller nunnorna fortfarande hus här, men de har fått nya byggnader, eftersom där de gamla en gång stått är det nu plats för ett modernt hotell och förstklassig restaurang.

Vadstena, med dess ca 7400 invånare, verkar vid första blicken ganska obetydlig när man kör in i samhället. Men efter att i några minuter kört runt i vad som ser ut som en svensk småstad så reser sig plötsligt spiror och torn över hustaken; vår första glimt av Vadstena slott.

Vadstena slott
Vi parkera vid den stora vallgraven som omsluter slottet och numera går ut i Vättern. Vi tar oss till porten av den ståtliga byggnaden och här blir vi hälsade välkomna av självaste slottsherre Johan III, son till Gustav Vasa. I själva verket är det våran guide Joakim som klätt ut sig till den svenska kungligheten. Han leder oss in i slottet genom de magnifika salarna som finns här. Uppför mängder av trappor och in i vad som en gång varit drottningens del utav slottet, allt medan han berättar om slottets historia och hur det var att leva här för alla de människor som har passerat dess portar.

Gustav Vasas försvar mot danskarna
Bygget av slottet påbörjades år 1545 utav Gustav Vasa, och vid 1550 var byggnaden så pass färdig att man kunde bosätta sig i den. Den byggdes först och främst som skydd mot fiender söderifrån, främst danskarna, och hade när det var klart endast två våningar. Under medeltiden byggde man på höjden för att fienden inte skulle kunna nå en, men nu var det modernt att bygga lågt då tunga kanoner snabbt raserade höga byggnader. Borgen tilldelades Vasas yngste son, Magnus hertig av Östergötland. Men Magnus drabbades så småningom av en sinnessjukdom, vilket gjorde att slottet hamnade i Johan III händer, Gustav Vasas andra son. Johan var väldigt arkitektintresserad och det var under tiden som han var herre över slottet som byggnationer inleddes och formen av hur slottet ser ut idag började ta skepnad.  Sex år efter Johans död år 1589, drabbades slottet av en brand som skadade stora delar av byggnaden.  Som ett svar till detta bestämde sig Johans bror, Karl IX att återupprätta och bygga klart slottet. Under sina glansdagar serverades det ofta kräftor på slottet som Vasaätten var mycket förtjusta i. Kräftorna kom från vallgraven där de växte sig stora och feta på avskrädet från kök, festsalar och toaletter som tömdes rakt ut i vallgraven.

När Vadstena tappade sin strategiska betydelse, så slutade även kungligheter att bo där, detta var år 1716. Sedan dess har slottet använts som bland annat spannmålsmagasin.

Landsarkivet
Numera är slottet öppet för turister, slottet är även hem för landsarkivet, där intresserade året om får tillgång till skriftligt kulturarv från Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län.

Rundturen i slottet avslutas i slottskapellet, som byggdes under Johan III tid. Rummet ligger i mitten av slottet, mellan vad som var drottningens och kungens delar och är högt i tak med stora vackra fönster på både höger och vänster sidor. Efter att ha spenderat en stund i det stillsamma kapellet så åker vi vidare till vårt nästa mål.

Vadstena kloster
Efter den berikande rundvandringen på slottet beger vi oss till nästa stopp, nämligen Vadstena kloster, där vi även tänkt bo för natten.

Klostret invigdes år 1384 efter att kung Magnus Eriksson och drottning Blanka bestämde att det skulle upprättas en gravkyrka med tillhörande kloster här. Detta var även i samband med att Birgitta Birgersdotter fick en uppenbarelse att upprätta en ny klosterorden i Vadstena. Klostret hölls öppet fram till 1500-talet, då alla kloster stängdes i Sverige.

Folkungaättens palats
Vi besöker Klostermuseet, som huserar i Folkungaättens palats. Denna byggnad, som inte ser så märkvärdig på utsidan, är Nordens och kanske till och med norra Europas, bäst bevarade högmedeltidspalats. Långt innan det blev kloster höll Folkungarna hov här. På 1300-talet byttes tornerspel och festmåltider ut mot nunnornas enkla liv, då Heliga Birgitta flyttade in och grundade den enda klosterorden norr om alperna. Sen klostret stängdes på 1500-talet har byggnaderna bland annat varit sjukhus.

Heliga Birgitta
Efter att ha fördjupat oss i berättelserna om Heliga Birgitta och hennes nunnor går vi till receptionen av Klosterhotellet, belagd i vad som en gång varit munkklostret. Vi lämnar vår lätta packning i våra rum i klosterhotellets huvudbyggnad, vilken är bevarad från medeltiden. Vi går åter igen till det gamla munkklostret, det är där vi ska äta kvällens middag i munkarnas före detta sovsalar. Måltiden inleds med historier och vinprovning i slottets vinkällare, vilket en gång varit munkarnas matkällare, där vi får skrönor och episoder ur klostrets rika historia serverade i de gamla källarvalven. I restaurangen serverar man mat gjord på lokala råvaror. På menyn finner vi bland annat kräftsoppa, på kräftor från Vättern. Vi avnjuter vår supé sakta och går senare till sängs mätta och belåtna med denna dag.

Pilgrimens sju nyckelord
Klosterhotellet har även ett spa. Här kan man njuta av saltvattenpoolen och heta källor samt ångbastu. Man kan även njuta av olika behandlingar som är fokuserade på Pilgrimens sju nyckelord som beskriver människans längtan och behov utav inre frid; långsamhet, frihet, enkelhet, bekymmerslöshet, tystnad, delandet och andlighet.

Soluppgången skapar med sitt klara ljus en underbart vacker morgon. Vi äter frukost och går sedan till klosterkyrkan, denna enorma stenbyggnad som ritats av Heliga Birgitta. Det vilar ett påtagligt lugn i kyrkan. Här kan man titta på en modell av hur byggnaden såg ut när den stod klar år 1430. Efter att ha tillbringat en stund i kyrkan tar vi farväl av Vadstena för den här gången och börjar återfärden söderut mot Höglandet. Vi stannar till vid Omberg på vägen. Här besöker vi Ekopark Omberg. Vi kör igenom parken längs Vätterns strand och njuter av det bästa i naturväg som Sverige kan erbjuda. Vi hinner även med ett besök på Alvastra klosterruin på hemvägen.

Vision Höglandet, april 2018

Mer läsning

Följ med till Kerstins lada

När återbruk och renovering är en livsstil, känns det ganska

Målsättning vid köksbordet

Lite nu och då brukar jag och min man stanna