Ukraina har mycket mer med Sverige att göra än färgen på flaggan. Faktum är att det rike som kom att utgå från Kiev på vikingatiden både grundades och styrdes av svenska vikingar. Så många svenskar bosatte sig där så man kallade det ”Det stora sveariket” (Svitjod) och det svenska riket med Birka som centralort ”Det lilla sveariket”.
Orsaken var svenska vikingar som gav sig av på handels- och plundringsresor i österled. Först till Baltikum och delar av dagens Ryssland och sedan längs floderna Dnepr och Volga ända ner till Svarta havet och östra Medelhavet.
Vikingar i Irak
Vikingarna tog sig även till Kaspiska havet och ända bort till dagens Irak. Ett område som vikingarna döpte till Särkland då invånarna tycktes gå runt klädda i långskjortor dagen lång eller särkar som vikingarna kallade plagget. Störst dragningskraft hade dock Konstantinopel (dagens Istanbul) som kallades Miklagård av vikingarna. Det betyder helt enkelt ”den stora staden”.
Könugård – Kiev
På väg dit reste man på de stora floderna och främst på Dnerp. Då passerade man dagens Kiev som låg där den väldiga floden Dnepr mötte mindre vattendrag med potential för handel och kommunikationer. Området var glest bebyggt med spridda boplatser även innan vikingatiden. Här slog sig många vikingar ner och idkade handel och hantverk, platsen kallades för Könugård av de nya inbyggarna.
Kiev – centrum i Kievrus
Platsen utvecklades till en levande metropol och huvudstad i den framväxande vikingalandet Kievriket eller Kievrus där ordet rus syftade just på vikingar från Sverige. Detta rike kom att omfatta stora delar av dagens Ukraina, Vitryssland, Polen, Litauen och Ryssland. Kievriket fanns som rike i 400 år. Här styrde svenska vikingar och byggde upp det som idag är Ukrainas huvudstad Kiev.
Vikingarna i Miklagård
Vikingarna hade nära kontakter med Konstantinopel, dagens Istanbul, som kallades Miklagård av vikingarna. Världsmetropolen Konstantinopel var huvudstad i det Bysantiska riket och centrum för den kristna tron vid denna tid. Vikingarna gjorde först försök att inta staden men såg sig besegrade. Så småningom blev relationen en annan och kejsaren i Konstantinopel hyrde in ett stort antal vikingar som ett livgarde. Nordmännen var fruktade krigare men sågs även som ärliga och pålitliga. Något som kejsarens egna livvakter och soldater inte alltid var.
Strategiskt läge
Vägen till Konstantinopel gick allt som oftast på den fruktade floden Dnepr trots dess omtalade vattenfall, forsar och omtalade sjöodjur. Då passerade man Kievriket och Kiev där vikingar från Skandinavien regerade. Kontakterna var många och ledde även till att många vikingar valde att lämna asagudarna och konvertera till den nya tron – kristendomen. Så även vikingakungen i Kiev. Detta ledde till en stor aktivitet i Kiev. Man ville bygga katedraler likt dem i Konstantinopel för att samla de växande skarorna av troende och återspegla något av Guds härlighet.
Vikingar från höglandet
Väldiga byggnader uppfördes och staden drog till sig skickliga hantverkare, troligen även från Njudung på småländska höglandet. Vikingarna från Njudung hade rykte om sig att vara skickliga att framställa och förädla järn som smiddes till vapen och rustningar men också byggmaterial som höll samman fästningar och katedraler. Kristendomen fick fäste bland vikingar från Sverige, som kallades ruserna, och som kom att ge namn till hela Kievriket (Kievrus) och så småningom Ryssland.
Vikingarna spred den nya tron
Många vikingar var hängivna sin nya tro och spred den i hela Kievriket och vidare bland de vilda stammarna österut. Efter 400 år föll riket i händerna på de framstormande mongolhärarna som även kom att inta Konstantinopel – dagens Istanbul. I Konstantinopel etablerade de sig och med svärdets hjälp konverterade befolkningen till Islam. En tro som mongolhärarna hade anammat på sin framstormning från dagens Mongoliet, genom Centralasien och delar av arabvärlden på väg väster ut och till dagens Europa.
Vikingarna ger världspolitiskt eko i Ukraina idag
Kievriket eller Kievrus som det kallas ses idag som det sanna Ryssland av många ukrainare, då det en gång började och styrdes från Kiev av svenska vikingar som gett upphov till namnet Rus som blev Ryssland. Detta menar bland annat Ukrainas president Zelenskyj.
Folkligt förslag
Förslaget kommer från ett upprop på nätet, och handlar om att döpa om Ryssland till Muskovyj, eller Moskovija på ryska. Namnet användes ibland på det ryska imperiet före Peter den stores tid. Uppropet har fått över 25 000 namnunderskrifter, och nu har Zelenskyj bett landets premiärminister utreda förslaget.
– Zelenskyj vill ha ett språk där Ukraina ses som det ursprungliga, civiliserade Ryssland, och att Putins Moskvastat är något helt annat. Det är en attack mot Putin, säger Kristian Gerner, professor emeritus i historia vid Lunds universitet, till norska VG.
Svenska vikingar ger eko i världspolitiken än idag.
Var vikingar från Höglandet med och byggde Kiev?
På vikingatiden (ca. 800-1050 e.Kr.) bestod stora delar av höglandet av det gamla vikingariket Njudung – ett av de små länderna som gett Småland sitt namn.
Vikingarna från Njudung och andra delar av småländska höglandet var kända för sin skicklighet som krigare och handelsmän, och det finns dokumentation som visar att de hade kontakter med andra vikingar runt om i Europa, inklusive vikingarna som seglade längs floden Dnepr till Kiev.
Skandinavien var en viktig region för handel, kultur och expansion. Vikingarna, skandinaviska sjöfarare och krigare, reste långt och brett över Europa och Asien och grundade kolonier och handelsplatser på många platser.
Enligt vissa historiska källor, såsom de isländska sagorna, fanns det många vikingar från Småland som reste till östra Europa under vikingatiden. Många av dem slog sig ned i Kievriket, som var en mäktig och blomstrande stat i nuvarande Ukraina under vikingatiden.
De blev en del av den skandinaviska kolonin där och spelade en viktig roll i regionens handel och politiska liv. De var också kända för sin förmåga att smida vapen och annan utrustning, vilket gjorde dem eftertraktade som vapensmeder och hantverkare.
Kiev var en viktig handelsplats för öst och väst under vikingatiden och vikingarna från Småland spelade en betydande roll i utvecklingen av dess handelsliv och kultur. Även om det inte finns mycket skriftligt material om dem, så har deras närvaro och inflytande i regionen dokumenterats i olika historiska källor och arkeologiska fynd.