Mikael Torstensson
Hela vägen från norr till söder genom den italienska halvön sträcker sig bergskedjan Apenninerna. Detta enorma område är en av Italiens största hemligheter. Apenninerna har hamnat i skuggan av Alpernas skidorter och medelhavets stränder. Den del av bergskedjan som ligger närmast Rom utgörs av nationalparken Gran Sasso, en vacker vildmark med bergstoppar på runt 3000 meter.
Här rör sig björnar och vargar i djupa skogar och över stora slätter. Här vandrar herdarna med sina hjordar som de gjort i årtusenden. Som skydd mot varg och björn har man avlat fram den majestätiska hundrasen Maremmano Abruzzese som bor med hjordarna och skyddar dem från faror. Detta är en stor del av Italien och ändå nästan okänd, vem vet att man kan åka skidor någon timme från Rom i stora alpina anläggningar? Eller bestiga flera tusen meter höga berg och vandra i vad som känns som orörd vildmark. De flesta känner helt enkelt inte till Italiens vilda och vackra ryggrad. Topparna är täckta av snö största delen av året. På nordsidan av den högsta toppen Corno Grande ligger Calderoneglaciären, den sydligaste glaciären i Europa.
Vi bestämmer oss för att åka dit och göra ett toppförsök på ett av de närliggande bergen. Vägen dit slingrar sig genom mäktiga bergsmassiv med flera tusen meter höga toppar och över det sagolika höglandet Campo Imperatore med oändliga grässlätter som för tankarna till Sagan om ringens böljande landskap. Här betar hjordar av hästar, kor, får och getter ofta skyddade av väldiga hundar. Vi njuter av det makalösa landskapet och det känns som vi är i det närmaste själva på hela den ensliga platån.
Tre medeltida städer med borgar
I de södra delarna av höglandsplatån Campo Imperatore i Gran Sasso finns även de tre sagolika medeltida städerna Calascio, med sin fantastiska ruin efter borgen Rocca di Calascio, staden Santo Stefano di Sessanio och Castel Del Monte. Dessa tre städer som tronar på bergstoppar styrdes en gång av Medicéerna.
Påvens hemliga skidort
Vi är inte ensamma om att fascineras av denna vackra del av Italien. Den tidigare påven Johannes Paulus II älskade i hemlighet att åka skidor i Gran Sasso där han ofta drog sig tillbaka och bad i kyrkan San Pietro della Ienca. Om han tog på sig slalomskidorna och kastade sig ut för områdets omtalade offpiståkning eller om han valde längdskidor över de väldiga vidderna förtäljer inte historien. Han åkte hit så ofta han kunde och menade att de mäktiga bergen påminde honom om hans hemland Polen. År 2005, på vad som skulle ha varit den påvens 85-årsdag, fick en 2424 meter hög topp namnet “Giovanni Paolo II” för att hedra påvens kärlek till Gran Sasso.
Nazistiska elitsoldater fritog Mussolini
Flera historiska händelser har utspelat sig i Gran Sasso. En av de mer omtalade är när man satte Italiens diktator Benito Mussolini i fängelse i det avlägsna Hotel Campo Imperatore högt uppe i bergen. Nazityskland var Mussolinis allierade och Hitler skickade ett hundratal fallskärmsjägare från det legendariska 502nd SS Jäger Battalion för att försöka frita Mussolini i september 1943. Elitstyrkan tog sig upp på berget i segelflygplan och genomförde sitt dramatiska och våldsamma fritagningsförsök. Expeditionen kom att kallas The Gran Sasso Raid och fritagningen lyckades. Operationen involverade flygning med ett ultralätt flygplan, en omständighet som sägs ha injagat ännu mer skräck i den höjdrädde diktatorn än turen upp med den då ganska skrangliga linbanan. Flygplanet hade ingen riktig startbana utan soldater fick hålla fast det när piloten drog på full gas och sedan släppa det för att det skulle accelerera nog för att starta på bergsplatån. Expeditionen lyckades och Mussolini togs till Hitler och insattes senare som marionettregent i de norra delarna av Italien, vilket hölls av tyskarna.
Rymdobservatorie och botanisk trädgård
Delar av den väldiga tre mil långa linbanan finns kvar på Campo Imperatore och är idag museum med mäktig utsikt över området. Här finns även Roms rymdobservatorie där astronomiska studier utförs. På högplatån finns också Giardino Botanico Alpino di Campo Imperatore, en botanisk trädgård som har koncentrerat sig på att samla in och skyddsodla växter som är specifika för området, bland andra endemiska varianter av gentiana och edelweiss. Trädgården har hundratals olika växter och grundades 1952 av botanikern Vincenzo Rivera. Anläggningern drivs idag av L´Aquilas universitet.
Om vintrarna är platån en populär skidort för utförsåkning, men uppges ändå ha gott om utrymme för offpist-entusiaster och vara inriktad mer på naturälskare än håll-igång gänget.
Lilla Tibet
Väl framme vid Hotel Campo Imperatore möts vi av ett landskap och människor som för tankarna till Himalaya. Området kallas inte helt oväntat Lilla Tibet. Väderbitna och solbrända människor i bergsklättringskläder går runt i den unika miljön och grupper med bergsbestigare kommer ner från de omgivande topparna. Här finns servering av det enklare slaget och man kan dricka en kopp kaffe i museet om den tre mil långa linbanan som en gång förde Mussolini upp till sitt fängelse. Här ifrån kan man göra toppförsök på toppar upp mot 3000 meter. Vi beslutar oss för att försöka nå den närmaste toppen, man avråder oss att ta den högsta då vi med stor sannolikhet skulle bli kvar på berget i mörkret som faller snabbt i denna del av världen. Vi bjuds på en utmanande vandring och stundtals klättring mot toppen som är flera hundra meter högre än vårt svenska Kebnekaise. Väl framme efter en ganska tuff bestigning möts vi av en liten räddningsstation på toppen. Till vår förvåning kan man få enklare mat serverad tillsammans med andra klättrare som ämnar övernatta på loftet i huset eller tälta. Det är en gemytlig stämning bland det tiotalet alpinister vilka gjort bestigningen och som låter sig smaka av maten som serveras av en väderbiten och rufsig servitör i den enkla matsalen. Mörkret faller fort och vi bestämmer oss för att börja nedstigningen mot observatoriet och Mussolinis gamla fängelse. Det tar lång tid och vissa passage har rullgrus ut mot stupen. Vi har, som tur är, lampor med oss och här och där på de omgivande bergen syns enstaka klättrare och små grupper ta sig ner mot säker mark i den vackra men allt mörkare kvällen. Stillheten är total och vi stannar många gånger för att hämta andan och njuta av den mäktiga utsikten. Det är svårt att tro att vi är dryga tio milen från världsstaden Rom. Vi tar oss tillslut ner från berget och åker över Campo Imperatore i mörkret. Vallhundar stoppar oss ibland då deras hjordar ska över vägen och vi skymtar en och annan räv. Några björnar eller vargar ser vi inte denna kväll. Vi har dock mött björn på andra platser i bergskedjan Apenninerna som den mäktiga nationalparken Gran Sasso är en del av.
Vi förstår varför påven älskade denna plats och gärna drog sig tillbaka hit från Roms hyperstressade tempo. En av topparna har fått hans namn. Kanske bestiger vi den nästa gång eller varför inte den verkliga utmaningen, det mäktiga Corno Grande med en topp på nära 3000 meter. Vi återkommer.
