Artiklar

Höglänningar på fiske i Indiska Oceanen!

By  | 

Höglänningarna Richard Kullmer och Christian Fridh fiskar väldigt mycket gädda här hemma i Sverige och har länge pratat om att de skulle vilja dra iväg på något riktigt coolt fiske. Frågan diskuterades mer än ofta om vart man skulle vilja åka i världen och spinnfiska. För just spinnfiska var det man ville göra.

– Eftersom vi har den turen att ha ett samarbete med fiskebutiken i Korsberga där Alf Eckerström och Niklas Vilhelmsson jobbar så kunde vi bolla en massa frågor med dom. De har varit och fiskat allt ifrån stör i Canada till roosterfish i Panama. På många av dessa resor har även Hadar Starck varit med. Det slutar med att Hadar säger att GT fisket (Giant Trevally) i Kenya han var på för några år sedan skulle han gärna åka tillbaka till och ta revansch.
Sagt och gjort, resan till Kenya bokas. En resa med minnen som kommer sitta i hjärnan för all framtid.
– Jag och Christian som är rookies på varmvattenfiskar har ingen aning om vad vi gett oss in på. Vi plöjer igenom mängder med fiskeklipp på Youtube samt hör oss för till folk som varit iväg, säger Richard.
– En sak får vi väldigt snabbt klarhet i. Börja träna grabbar!
Månaderna går och till slut så sitter höglänningarna på planet på väg ner till Kenya där deras guide och guest house ägare möter upp på den lilla flygplatsen. Därifrån så åker man för ovanlighetens skull båt då flygplatsen ligger på en liten ö.

Kliande kastarm
– När vi kommer till vårat guest house och blivit visade vart rummen är och information om frukost och annat praktiskt så kliar det något så fruktansvärt i kastarmen, vi vill bara ut på havet! Vi sätter oss och börjar plocka i ordning alla fiskesaker. Spön ska sättas ihop, vevar ska på alla rullar, beten ska plockas fram, tafsar ska knytas med mera.
– Vår guide Christer Mellberg visar oss på sjökortet vart och hur han tänkt vi ska bedriva vårt fiske. Vid det laget så var man så sjukt taggad att man aldrig trodde man skulle kunna sova.

Första fiskedagen:
–  När väckarklockan ringer så sätter vi oss upp i sängen och tittar på varandra ifrån varsin sida av rummet och nickar instämmande: Nu kör vi!
– Man kan bara kasta två stora spön åt gången på båten. Då Hadar och Affe vet hur jobbigt detta fiske kan vara så har vi kommit överens om att man turas om att kasta fem gånger på babord sida och sedan byter till nästa kille. Under tiden gör man lika på styrbord sida. Allt detta för att vi skulle orka fiska bra varje kast även efter fem timmar i 30-35 gradig värme ute på Indiska oceanen i många dagar.
Några timmar går innan Hadar får första kontakten med en GT på stickbait. Vi är sjukt nyfikna på hur den ser ut, då det verkar vara bra fight i fisken. Vi ser på Hadar att det inte bara är att veva in fisken och vi undrar hur stor är inte denna egentligen? Facit får vi ganska omgående när fångstmannen säger: ”Det e lugnt, det är en liten”. Jag och Christian kollar på varandra och säger typ i kör: ”Hur fasiken ser man ut om det är en stor fisk då?”
Vår hjälpreda landar fisken med ett snyggt grepp om stjärtfenan och under tiden vi tar fram kamerorna så sätts en slang med sprutande vatten i munnen på fisken så det forsar vatten genom gälarna. Ett par snabba kort innan den 7 kilo tunga fisken får simma ner till revet i det kristallgröna vattnet igen. Nästa två napp får Christian som fångar några fina tropiska fiskar.
Vi återvänder nöjda mot hamnen med tre fina fiskar i båten till kvällens middag och spänd förväntan på kommande dagars fiske.

 

 

Andra dagen:
– Affe börjar ganska kvickt med en stygg 15 kilos fisk på stickbait, idag känns fisket hett! Tiden går och sedan står jag och Christian med ett dubbelhugg på GT. Nu kan jag säga att jag hade ordentlig med puls. Detta var det starkaste i fiskväg jag någonsin kännt, säger Richard. Allt ifrån själva hugget till försöken den gjorde för att sticka ifrån oss. Efter en liten stund så står vi där med varsin GT och lyckan är total. Målet med resan var uppfylld, nämligen att få en GT. Fiske är fiske och man ska aldrig ta något för givet. Sedan tar Hadar och Affe en varsin fin GT till innan Hadar tar ytterligare en ny art. Efter det så tycker guiden att vi ska åka ut och speedjigga lite. Återigen lyssnar vi på grabbarna som varit iväg innan. Orden lyder ” Vi kör två spön åt gången och sedan två släpp innan vi fort byter till nästa kille”. Då deras andra tips funkat bra så är det dumt att byta taktik.
Vi släpper ner våra 350 grams pilkar till botten och sedan vevar man så fort man bara kan och sedan försöker man dubbla det… typ. Efter två släpp förstår man vad de menade med att det är en bra taktik för att kunna fiska på detta sätt längre stunder (timmar) utan att ge upp eller sätta sig och vila.
På 60 meters djup smäller det på ordentligt i mitt speedjigging spö och figtingbältet sätts runt midjan medan jag dels försöker få kontroll på alla tankar och även fisken som försöker slita spöt ur händerna på mig. Rullen tjuter och adrenalinet stiger i kroppen. Såhär mot slutet av dag två med 35 gradig värme så är man inte allt för kvicktänkt. Guiden säger åt mig hur jag ska göra men det blir bara kaos i mitt huvud och jag försöker på mitt sätt tänker jag… Oklokt! Jag får in 10 meter lina, fisken tar 12 meter. Jag tar 0 meter lina och fisken tar 10 meter. Ja sådär kändes det och trött blev jag fort i varenda kroppsdel. Ryggslutet värkte, handlederna värkte, vaderna värkte och främst så kände jag att underarmarna inte var så katiga längre. Tillslut är jag så nedrans trött att jag typ har lagt spöet i famnen och bara låter det ligga där för jag orkar inte hålla i spöet längre. Jag är helt enkelt för rädd för att tappa i det! Så jag ber någon att ta på sig ett fightingbälte och ta över, och det fort för snart åker spöt i. Christian tar på sig rollen och efter 10 minuter in i hans del av fighten så vänder han sig om till mig och frågar ” Vad fan har du krokat för något!”. Det var ett ganska bra kvitto att även Christian kunde blir trött med tanke på hans styrketräningsintresse. Tillslut så kommer det upp en ”felkrokad” 20 Kg GT. En enkelkrok satt i munnen medan den andra satt vid bröstfenan. Där av den tuffa fighten.

Tredje dagen:
– Dagen då gud glömde oss GT fiskare. Vi körde samma taktiker med fem kast alternativt två nedsläpp vid speedjigging. Inget hjälpte och vi fick se oss besegrade av Indiska oceanen som inte ville släppa till denna dag.

Fjärde dagen:
– Denna dag spenderar vi på en relaxresort! Kan lova att kroppen gärna ville ligga vid en pool och bara ta det lugnt samt äta och dricka gott för att ladda upp batterierna.

Femte dagen:
– Vi åker och fiskar vid ett par häftiga öar och kastar in mot bränningarna. Bakom ryggen på oss har vi ett gäng delfiner som kommer riktigt nära båten och vill se vad vi gör. Efter en stund så sätter Christian ett ordentligt mothugg på ett stickbait riktigt nära land. Guiden ser omgående att detta är en krallig fisk. Han förklarar hur vi ska göra för att lyckas landa denna best, bara Christian orkar hålla emot. Fisken gör ordentliga rusningar och då menar jag ordentliga medan Christer kör båten ut mot djupare och säkrare vatten för att inte fisken ska ges några möjligheter att gå ner i botten och skära av linan mot någon korall. Då vi tappat ett gäng bättre fiskar tidigare under dagen var Christian riktigt bestämd med att denna ska inte få chansen att slita sig och besegra oss. Efter en stund så har han lyckats med att pumpa upp fisken från djupet och hjälpredan på båten landar fisken med hjälp av Hadar. Nu är det kramkalas på båten medans slangen åker i munnen och kameror och måttband tas fram. Ord yppades som ”jag är så trött i armarna att jag inte ens orkar lyfta måttbandet, ni får hjälpa mig” Fisken vägde runt 35 kilo och den var i sanslöst bra kondition!

Sjätte dagen:
– Vi kör vidare efter stora GT´s och vi kommer i kontakt med dem ganska omgående. Vid det här laget har vi insett att det finns chans på riktigt stor fisk bara man har betet i vattnet hela tiden, så nu tar vi inte ens kort på fiskar under 10 kilo! Jag får två fotofiskar denna dag och Affe får också fina fiskar. Efter det får både jag och Christian varsin Bluefin trevally. Man kan inte förstå att en fisk på fem kilo kan fightas så hårt som dessa gör. Sen att de var gudomliga att titta på gjorde inte belöningen sämre. Hadar och Christian fick även fotofiskar denna dag.

Sjunde dagen:
– Jag landar min första GT på popper på resan, innan har jag bara lyckats att få dem på stickbaits eller speedjigging samt att tappa dom på popper. För tappa fisk det gjorde man! Otrolig skön känsla att få nypa dit en 15 kg GT som jagade livet ur min popper på ytan.

Åttonde dagen:
– Denna dag spenderades på ett annat resort där vi kunde vila upp oss ordentligt med mat, dryck, bad och sol. Väldigt behövligt för kroppen.

Nionde dagen:
– Vi körde mot samma öar där Christian fick sin stora några dagar tidigare och förväntningarna i varje kast var maximal! Drömfisken kunde kliva på precis när som helst kändes det som. Vi kastade och vi kastade men inget hände för oss. Vi blir tillfrågade ifall vi vill åka och speedjigga eller trolla istället. Vi svarar nej. Vi ska bara ha en här på spinnfiske. Tillslut får Hadar en grouper som räddar upp dagen ifrån totalt fiasko för oss.

 

 

Tionde dagen:
– Sista fiskedagen. Idag skulle vi ha revansch för gårdagens dåliga fiske. Nu var det all in som gällde. Vi ville inte komma hem till Sverige med massa extra energi kvar i kroppen.  Vi började med att leta aktiv fisk med popper och stickbait, men det var totalt dött där idag, de var som borta. Vi åker och speedjiggar istället. Väl framme tar det inte lång tid innan vi börjar få riktigt fina fiskar upp i båten. Jag kan inte ens räkna på hur många dubbelhugg vi hade eller hur många fiskar som klev av efter en stunds fightande ifrån 65 meters djup. Det nappade i varje nersläpp ett tag. De få gångerna det inte högg blev man förvånad. En del fiskar blev även ”sharked” och då var det bara att knyta på nytt bete. På några timmar får vi 19 GT´s och en Coral Trout upp i båten, helt sjukt! Flertalet ligger på över tio kilo.
Affe släpper ner sin pilk mot botten av Indiska oceanen en sista gång innan vi skulle lämna och BAAM säger det i spöet. Affe signalerar ganska omgående att han behöver fightingbältet på sig. Fisken går extremt tungt och vill inte flytta på sig uppåt. Däremot har den inga större svårigheter att dra lina ifrån en stenhårt ställd broms på en Stella 20 000 rulle… Efter många och långa rusningar med en hel del peptalk ifrån alla på båten så kommer äntligen fisken med stort F upp. Nu blir är det kramkalas bland alla på båten.
GT´n visar sig väga in på över 40 kilo! Snacka om lyckligt slut!
Jag och Christian fortsätter att speedjigga. Nu kör vi varsit spö. Vi har dubbelhugg på dubbelhugg men får inte upp nått utan alla väljer att kliva av.
Riktigt trötta i kropparna ska det bli skönt att åka och poppa lite de sista timmarna. Vi får inget på popper eller stickbait och fisket börjar lida mot sitt slut. Vid absolut sista kastet så klipper en kingfish linan för Christian och så är resan över för denna gång! För vi kommer komma tillbaka.

Av Richard Kullmer och Mikael Torstensson

SaveSave

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *