Artiklar

Jan Olof Gustafsson från Hok ”Jag skulle ta mitt liv”

By  | 

Med spridd högriskcancer och en dyster prognos såg Jan Olof Gustafsson inte någon annan utväg: han skulle ta sitt liv. Då fick han uppleva hur någon väckte honom mitt i natten och kramade hans hand. I dag vittnar han inte bara om ett – utan tre – otroliga helandemirakler.

Jan Olof Gustafsson växte upp på en gård i det lilla samhället Hok i Småland. Han har alltid haft tron med sig, men hade inte gått i kyrkan på årtionden när han fick en inbjudan till en Alphakurs i Brokyrkan i Hok.
– Jag blev medbjuden av en gammal klasskompis, och förra året gick jag med i församlingen, berättar Jan Olof.
Vid det laget hade han redan hunnit bli helad två gånger.

Vi backar bandet
Men vi backar bandet några år, till 2015, då han fick beskedet att han fått cancer i blåsan, något han troligen burit på i flera år.
– Jag opererades flera gånger, men jag kunde inte fullfölja behandlingarna eftersom jag reagerade starkt och blev medvetslös av dem, säger han.
Cancern höll sig borta en period men kom sedan tillbaka. I slutet av 2017 fick han domen: nu fanns det inte mycket mer läkarna kunde göra. Cancern hade gått in i blåsväggen och spridit sig till njurarna. Cancern klassades som ”högrisk”, nivå fem på en femgradig skala.

Förlorat två kvinnor i cancer
– Jag hade redan förlorat två kvinnor i cancer, en på 90-talet och min fru för tio år sedan. Jag har sett på nära håll hur det bryter ner en människa, säger Jan Olof med sorg i blicken.
Han tar en paus och stirrar ner i bordet i Brokyrkans fikarum innan han åter tittar upp.
– Jag glömmer aldrig när läkarna sade till min fru: ”Du ska dö.” Jag glömmer aldrig det.
Han fortsätter:
– Nu var det min tur att gå samma väg, tänkte jag.

Förbereda sig för att dö
Jan Olof sålde gården där han vuxit upp, han hade inga krafter kvar till att sköta den. Tankar på att avsluta sitt liv växte sig starkare och starkare. Han skulle bara städa upp efter sig och skriva ett brev där han förklarade varför.
– Jag var inte rädd för att dö. Men jag ville slippa bli liggande som ett kolli, säger han.
En natt var Jan Olof med om något oväntat, som avbröt planerna.

Övernaturlig vändning
Han vaknade av att någon kom in i rummet och kramade hans hand.
– Jag funderade och tänkte att det måste ha varit Jesus.
Han är övertygad om att Jesus ville visa sin omsorg genom att ta hans hand och leda honom.
– Och det har han verkligen gjort, på märkliga och oväntade sätt, sedan dess, understryker Jan Olof.

Självmordstankarna borta
Efter den natten försvann alla självmordstankar. Jan Olof berättar att Jesus sedan sände en person i hans väg – på just ett oväntat sätt. Han skulle sälja några saker till en man i Sävsjö som han inte kände sedan tidigare, men redan i telefon hade han känt att mannen nog var kristen.
– Innan vi skulle skiljas åt frågade han om han fick be för mig. Jag berättade att cancern i blåsan var mest akut, för det var planerat att läkarna skulle operera bort den.

Läkaren var svarslös
Mannen bad för Jan Olof, som inte kände någonting i stunden. Någon vecka senare var han på en ny undersökning och fick då beskedet att det såg mycket bättre ut i blåsan, så man beslutade att avvakta med att ta bort den.
– I journalen står det något mycket märkligt, berättar Jan Olof, och visar upp sidan 23 i den 82 sidor tjocka journal han begärt ut för att stärka sin berättelse.
– Läkarna har skrivit att det är ”jättekonstigt”. Jag har fått det ”översatt” av annan sjukvårdspersonal som jag har i min bekantskapskrets, och de säger att ”så skriver man om man inte har några svar”.
En tid senare röntgades Jan Olof – och då var all cancer i blåsan borta.
– Blåsan såg helt frisk ut! Jag såg det med egna ögon på tv-skärmen. Då förstod jag att jag blivit helad.

Alphakurs i Brokyrkan
Jan Olof hade då precis börjat gå Alphakursen i Brokyrkan. När kursen var avslutad var han med på en bönesamling i församlingen och fick förbön för cancern som ännu var kvar i njurarna.
– Tre personer lade händerna på mig och bad. Medan de bad kittlade det till i njurarna, max två sekunder, minns han.
När han kom hem riktigt bubblade det inom honom. Hela natten låg han och mumlade ”Jesus, Jesus”.
– Bönen var på en torsdag. Och på måndagen var jag en helt annan människa.
Den malande trötthet som Jan Olof dragits med var som bortblåst. Han blev såpass pigg att han inom kort började jobba för mannen som hade bett för honom första gången.
När doktorn vid nästa kontroll berättade att all cancer även i njurarna var borta, var det bara en bekräftelse på det Jan Olof redan visste.
– Jesus hade botat mig.
Jan Olof visar upp läkarintyget med provsvaret, som visar att han är cancerfri.
Han understryker att han aldrig fått någon behandling för cancern i njurarna.
– Jag var på väg att dö för några år sedan, nu är jag piggare än jag har varit på 9–10 år. Det är fantastiskt!

Tredje miraklet
Men vittnesbördet slutar inte där. I våras fick Jan Olof uppleva ett tredje helandemirakel.
För drygt fem år sedan var han med om en fallolycka, som orsakade en skallskada. Efter det har han fått gå med krycka på grund av dålig balans.
– Jag kunde falla ihop var som helst. Jag ramlade ut ur traktorn en gång och blev liggande vid en landsväg och hämtad med ambulans. Jag kunde ramla ihop mitt i en folksamling.
Under en gudstjänst i Brokyrkan kom det fram en man, som var där på besök, och frågade varför Jan Olof gick med krycka. Han frågade om han fick lägga händerna på Jan Olof och be.
– Han trotsade corona byråkraterna och han lade sina händer på mig, som Jesus gjorde med de spetälska, säger Jan Olof.

Balansen återställd
Efter några dagar kom balansen tillbaka, och på pingstdagen ställde Jan Olof ifrån sig kryckan. Strax därefter döptes han och vittnesbördet om vad Jesus gjort i hans liv har nu blivit vida känt i hembygden. Det är många som har sett hur sjuk Jan Olof varit, och nu när de får se honom frisk
och utan krycka kommer de fram och frågar vad som har hänt.
– Jag kan inte vara tyst. Jag tror att det är cirka tvåhundra personer jag har fått vittna för enskilt, de bara kommer. Kristna, icke-troende, muslimer och ateister.

Stor tacksamhet till Jesus
Jan Olof känner en stor tacksamhet till Jesus, men också till alla människor som stöttat honom när har var som sjukast. Han berättar bland annat om några romer han kommit i kontakt med på ett märkligt sätt, som fick flytta in i en husvagn på hans tomt.
– Vissa hånade mig för att jag hjälpte dem. Men romerna har hjälpt mig, annars hade jag kanske inte levt i dag, säger han.
Han beskriver hur hans nya, kristna romska vänner stöttade honom när han mådde som sämst, hur de tog hand om honom och även låg på knä i hans kök och bad för honom. De lyfte upp honom när han ramlade och gav honom mat när han inte orkade stiga upp ur sängen.
– De har också burit fram mig i bön i deras hemförsamling i Rumänien, och jag var där och hälsade på under det som jag trodde skulle bli min sista resa i livet.

Det som gått som en röd tråd genom Jan Olofs berättelse är enkelheten.
– När Jesus tog min hand var det bara han och jag. Och när jag blev helad första gången var det på en vanlig vardag, där Jesus använde en man med smutsiga arbetskläder. Jag var också smutsig och trasig, men det brydde sig Jesus inte om. Det var jättekallt den dagen, men mannen lydde ändå ingivelsen han fick från Gud.
– De två andra helanden skedde på helt vanliga samlingar i kyrkan, fortsätter han.
Jan Olof vill uppmuntra den som är sjuk att inte ge upp. Själv fick han förbön flera gånger innan han blev helad från sitt balansproblem.
– Det behövs inga stora massmöten eller kända predikanter. Det kan ske på hemmaplan, mitt i det enkla.

Text och bild: Cathrine Ringbäck, Världen idag,
 Vision Höglandet

Vill du veta mer?
Har du frågor om tro, bön och helande eller vill ha hjälp i bön så kontakta Brokyrkan i Hok på info@brokyrkan.net eller pastor Anneli Rehnberg på telefon 072-972 38 27

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *