Lax från land, Vättern levererar!

Det är få fiskemetoder som verkligen är unika för just Sverige, men det finns i alla fall en. Sedan slutet på 90-talet har landfisket efter lax i Vättern lockat folk från hela landet. De flesta använder tubfluga eller skeddrag, men även död betesfisk skördar stora framgångar. Några av mina bästa sportfiskeminnen har sitt ursprung från de karga och ogästvänliga klipporna vid Granvik – att fiska lax från land är magiskt! 

Januarimörkret viker sakta hädan och en brandorange sol reser sig över Vätterns upproriska vattenvidder. Vågorna slår mot de branta klipporna och kaskader av vatten glaserar stenhällarna med tunn is. Kargare miljö är svårare att finna, men jag älskar den, här har jag upplevt några fantastiska fisken och längtan hit tar mig tillbaka, år efter år och vinter efter vinter. Några meter ut från klippan är bottendjupet ofantliga 50 meter. I gryningsljuset är det kristallklara vattnet blåsvart. Det ser ogästvänligt ut.

Ett världsunikt fiske
Jag har kommit hit för att uppleva ett världsunikt fiske efter Vätterns blanka silver – jag ska fiska lax från land. Tre spön är färdigriggade, två meten och ett spinnspö. Löjorna plockas fram och krokarna betas. Snart guppar två flöten i de höga vågorna. Jag ställer ner spöna och fäster linan i gummibandet på spöhandtaget. Innan jag hinner plocka upp mitt spinnspö ser jag i ögonvrån hur en silvrig sida bryta vattenytan. Sekunden senare är det närmaste flötet borta, linan visslar av rullen och spöet bara skakar. Adrenalinet pumpar ut i blodet och i mothugget kröks klingan ända ner i handtaget – det landnära fisket har än en gång levererat och jag blir knäsvag…

Det underlättar om man är två när det är dags att håva. Klipporna är hala och branta – landfisket är inte helt riskfritt. Var försiktiga och fiska aldrig ensamma!

Klarvattensjön
Ovanstående scenario är hämtat från ett fiskepass på Vätterns västsida, närmare bestämt Granvik – – en bilresa på cirka 15 mil från Karlstad och 18 mil från Sävsjö. Vintervädret följer inte regelboken och när jag skriver det här har vi haft mycket kyligt väder under en längre period. Eftersom isfisket blir lidande tänker jag ge lite inspiration till något väldigt exklusivt – landfisket efter insjölax från Granviks karga klippor. Vättern är likt Vänern mest känt för sitt trollingfiske men faktum är att landfisket de senaste 10-15 åren blivit minst lika populärt. Det fenomenala världsrekordet för insjölax, en spinnfångad fisk från Vätterns ostsida, vägde hela 20,4 kilo och överlistades via dupp och tubfluga i december 1997.  Det som gör Vättern så lämpligt för landfiske är en kombination av strandlinjens karaktär, sjöns djup och bytesfiskens uppträdande. Utanför de branta klipporna är det djupt ända inpå land och när vindarna ligger på pressas bytesfisken hit – och efter följer laxen. Under senhöst och vinter uppehåller sig majoriteten av sjöns laxar väldigt landnära och här frossar de på spigg. De feta och näringsrika små stimfiskarna är orsaken till Vätternlaxens abnorma tillväxthastighet och kondition. I Vänern väger en 85 centimeters lax oftast runt 6-7 kilo, i Vättern kan en lax med samma längd, under vintern, väga 10 kilo eller mer!

Olika fiskemetoder
Landfisketeknikerna har förfinats genom åren och nu för tiden flugfiskas det från både flytring och land, det spinnfiskas med skeddrag, dupp och tubfluga och det flötmetas med löja – alla metoderna har gett rambolaxar på över 12 kilo! Här har en flugfiskare som gör ett 10 meters kast nästintill lika stor chans att fånga en fisk som någon som kastar fem ggr så långt – helt enkelt för att 80-90 % av alla laxar patrullerar väldigt nära klipporna. Personligen föredrar jag att flötmeta med vanlig benlöja, en okomplicerad, men ack så giftig metod. Flötena placeras aldrig längre ut än 15 meter från land och ofta kommer hugget 5-10 meter ut från din fiskeplats. Givetvis går det att variera fiskedjupet, och med ett glidande flöte är det lätt att bestämma var i vattnet löjan ska placeras. Eftersom strandlinjen stupar tvärt ner till 50 meters djup finns ingen större risk för bottennapp… De flesta laxar hugger på mellan 2-6 meter, men det klara vattnet medför att de kan stiga från ansenliga djup för att attackera ett byte – genom att fiska högt täcker man således av mer vatten. Spinnfisket med dupp och tubfluga tillika fisket med flugspö är väldigt effektivt när man ser laxarna vaka, eller när spiggen rör sig i ytan. Jag har alltid med mig minst ett spö för mete och ett “aktivt” spö, för flug- eller spinnfiske.

Fisketid
Det råder inget tvivel om att gryning och skymning är de hetaste perioderna under ett landfiskepass. Jag vågar nog påstå att 7 av 10 fiskar fångas strax innan eller när ljusförhållandena precis reducerats. Jaktbeteendet är typiskt för en sjö med bra siktdjup, det är svårare för laxen att bli upptäckt när det är mörkt, medan bytesfisken lämnar fina siluetter i det klara vattnet. Något de jagande silvertorpederna utnyttjar.   Platser. För värmlänningar och västgötar är det definitivt lättast att ta sig till Vätterns västsida för att fiska. De kändaste platserna finns vid Granvik i närheten av den kända nationalparken Tiveden. Det är viktigt att fiskeplatsen har klippor som är lätta att stå på och som dessutom inte är för höga – man måste kunna håva fisken. Om ni söker efter Granvik på Gröna kartan eller på webbsidan Eniro, går det även lätt att lokalisera Sjömarken, Mellboön, Djäknesundet och Klanghamn – alla traditionella landfiskeplatser. Små vikar som är insprängda i den bergiga strandlinjen är speciellt heta. Vid vikens uddar bildas utåtströmmar som fångar upp bytesfisken och hit koncentreras även laxen när den väl jagar. För er som bor på östra sidan Vättern är det området kring Hästholmen/Omberg och Borghamn som ofta producerar bra fiske, i synnerhet när det blåser västliga vindar.

Regler
Precis som i Vänern är det bara tillåtet att behålla 3 godkända laxar per person och dag. Minimimått är 60 centimeter och fettfenan är, till skillnad mot Vänerlaxarnas, intakt. Det finns ingen vild lax i Vättern och således behöver man inte klippa fettfenan för att skilja dem åt. Elda inte på klipporna. Ta med linstumpar och annat skräp hem. Parkera på anvisade platser. Respektera förbudstiderna för öring och röding.

Utrustning
Flugfiske: Klass 8-10 spö med en anpassad rulle som tar minst 150 meter backinglina är ett bra alternativ. Tafsspetsen skall vara av fluorocarbon och minst 0,30 mm tjock. Streamers och tubflugor skall helst vara svart- och grönaktiga med inslag av flash för att efterlikna den skimrande spiggen. Krokarna skall vara av absolut bästa kvalité – enkelkrokar i stl. 2-6 som är extra starka. Till tubflugorna kan man med fördel använda Kamazans B990 stl.6, en klassik och tillförlitlig krok.   Spinn: Lämpligast är ett 10-12 ft spinnspö med en långkastande multirulle, exempelvis Ambassadeur eller Shimano Calcutta och rullen ska ta minst 200 meter 0,35 mm lina. Fiskar man med skeddrag ska man använda neutrala färger. Spinn med tubfluga är dödligt effektivt, fiska den efter en 50-60 grams dupp, förslagsvis den populära Bombardan och använd 2-3 meter fluorcarbontafs.   Mete: Använd 12 ft spön med lämpliga rullar som tar 200 meter 0,35 mm nylonlina och tackla dem med glidande flöte och stoppknut. Drennan Pikefloat-flöten 28-40 gram med anpassad blyvikt fungerar ypperligt. Tacklet skall bestå av 50-60 centimeter fluorcarbon apterat med en trekrok i stl.4. Kroken förs in i nacken på löjan och inte mitt på fisken. Glöm inte att fetta in de första 20 meterna av nylonlinan så att den inte sjunker medan du metar.   Säkerhet. Landfisket i Vättern är inget man ska bedriva ensam, det är alldeles för riksfyllt. Ta på er broddar om det är risk för minusgrader, klipporna blir glashala. Använd flytoverall om ni äger någon sådan, annars är en flytväst ett givet alternativ. Ett rep med kastvikt är bra att ha om någon skulle råka falla i vattnet. En pannlampa är ett måste i den farliga terrängen när ljusförhållandena inte är de bästa. Landfisket är inte lämpat för de yngre spösvingarna.

Text och bild: John Zafaradl