Artiklar

Polisen och författaren Simon Häggström om att jobba mot prostitution

By  | 

Simon Häggström är uppvuxen i Stockaryd i Småland där han tillbringade en hel del tid i kyrkan där hans pappa var pastor.
– Jag brukade hänga med pappa på olika kvällssamlingar. Det var en trygg värld, men en extremt skyddad miljö, säger Simon i ett samtal.
Som barn drömde Simon om att bli lokförare eller datatekniker, men det var under söndagskvällarna, när Simon satt med sin pappa framför Beck-filmerna på TV4, som drömmen om att en dag få jobba som polis närdes.

– Det var så inspirerande och jag förstod då att det var polis jag ville bli. Jag ville göra skillnad – både för förövarna och för brottsoffren. Till det bättre för dem som utsätts för brott och till det sämre för dem som begått brotten, säger han.

Simon visste inte då vilken kontrast det skulle bli att komma från kyrkans och familjens trygga värld till att plötsligt stå som färdig polis på plattan i Stockholm. Han var strax över 20 och hade aldrig varit i slagsmål. Nu fick han möta våld, prostitution och människor som dog i överdoser.
− Det var som en käftsmäll och jag var så klart långt ifrån oberörd. Till en början tvekade jag en del kring om jobbet som polis verkligen var något för mig. Men tack vare ett tiotal av de poliser som fanns i min grupp blev jag kvar. De var inspektörer och jag hade förmånen att bli skolad av de allra bästa. Jag fick oerhört bra stöttning och vägledning av dem. Så är det än idag. Man kommer varandra väldigt nära och jag har fantastiska kollegor. De var och är min räddning.
Simons tro på Gud är viktig.
− Jag bär med mig min barnatro, men man kan säga att jag haft en resa med den. Min tro är mig väldigt nära och betyder jättemycket för mig. Även om jag dyker upp på gudstjänster i Klara kyrka då och då har inte tron något att göra med om man går till kyrkan eller inte för mig. 

Halkade in på ett bananskal
Människohandeln är en väldigt stängd och ljusskygg värld och på frågan hur Simon hamnade inom just detta brottsområde, förklarar han att han mer eller mindre halkade in på ett bananskal.
− Jag var ny som polis och visste knappt vad människohandel handlade om. Plattan-gruppen inom narkotika som jag blev placerad i hade ett sidouppdrag − att göra regelbundna insatser på Malmskillnadsgatan för att trycka tillbaka sexhandeln. 

Fick det inte att gå ihop
Simon resonerar att inom knarkhandeln gör de flesta på något sätt olika aktiva val. Det handlar ofta om att man börjat röka en joint och sedan har det ena lett till det andra.
− Det finns en kedja och där kunde jag se sammanhanget. När det kommer till människohandeln fick jag det däremot inte att gå ihop. Hur kan en 18-åring kvinna från Rumänien − som inte ens kan prata engelska – i ett civiliserat land som Sverige, behöva stå på en gata mitt i centrala Stockholm och vänta på män som hämtar upp henne i sin bil, män som sedan åker iväg till Skeppsholmen och har sex med henne i baksätet? Hur kan denna kvinna, som knappt kan göra sig förstådd ens hamna i den där situationen? Det slog mig att jag bar på så många obesvarade frågor inom det här området. Hur kan hennes liv ha sett ut hemma i Rumänien? Varför gör hon det här? Simons chefer uppmärksammade hans intresse och nyfikenhet för frågorna kring sexualiserat våld. År 2008 gav ledningen honom möjligheten att jobba med ett projekt inom människohandel på Malmskillnadsgatan som skulle pågå i 6 månader.
− Bland annat var Jonas Trolle, som var spaningsledare mot Kapten klänning, ett stort stöd för oss nya inom detta område. Jag sa ja på stående fot och projektet fortsätter än idag, säger Simon och förklarar att även om han haft olika funktioner som polis under alla dessa år så har han alltid befunnit sig inom samma område och problematik.
− När man som jag har varit specialist inom ett område så pass länge är det lätt att man går vidare genom att åka på konferenser eller skriver en massa rapporter och liknande. Men för mig har det känts viktigt att hela tiden hålla mig kvar på gatorna, i verkligheten. 

Modern typ av slavhandel
Prostitution är en modern typ av slavhandel. Det var inget som Simon fick utbildning i på polishögskolan. Det fick man lära sig själv. Hundratals kvinnor slussas in och ut från Sverige med ett enda syfte − att säljas till män.
− Jag håller fast vid min övertygelse om att sex är något som ska vara fint, fantastiskt och en förutsättning för att vi ska leva vidare. Inte något som används som vapen, i missbruk eller förnedring. 

Prostitution som näthandel
Simon berättar att när han börjades som polis skedde den främsta människohandeln kring Malmskillnadsgatan och att han fick en chock när han såg omfattningen. Numera har prostitutionen sitt ursprung på nätet och när Simon fick inblick i hur många kvinnor som såldes på internet blev han ännu mer chockad och deprimerad. Han såg hur diskussionerna gick, hur kvinnor recenserades som om de vore en liter mjölk.
− Bilder på kvinnor läggs ut som annonser på olika sidor på nätet. Där kan sexköparna ta kontakt med dem. Det fysiska mötet sker sedan ofta på hotell eller i lägenheter som är uthyrda i andra hand som hallickar fixat åt dem. Köparna tar sig till dem eller så transporteras kvinnorna till köparnas hem, berättar Simon.

Inga tillförlitliga verktyg
Eftersom prostitution inte är mätbart menar Simon att det är svårt att veta om det ökar eller minskar. Det finns inga tillförlitliga verktyg som kan mäta prostitution.
− Vi kan till exempel inte mäta prostitutionen utifrån antalet anmälningar. Det visar bara hur mycket resurser polisen satsar och prioriterar på dessa frågor. Många anmälda sexköp visar bara att polisen prioriterat frågan. Att räkna annonser som ligger på nätet och liknande är också svårt. Det enda jag kan säga är att sexhandeln frodas och fortsätter precis som tidigare. Jag kan inte se någon som helst tillbakagång, förklarar Simon. 

“Människohandeln följer även landets normer och värderingar”
Enligt Simon följer sexhandeln vissa riktlinjer, som landets lagstiftning till exempel.
− Det är därför vi inte har bordeller i Sverige. Människohandeln följer även landets normer och värderingar. Här i Sverige är det till exempel förenat med stor skam att köpa sex. Till sist följer den även den tekniska utvecklingen. När tekniken utvecklas följer prostitutionen med. Så fick prostitutionen till exempel ett enormt digitalt genomslag under pandemin. Köparen möter då kvinnorna framför skärmen där han köper loss pornografiskt material. Ett annat problem är all ökad ”sugardejting”, som idag är vår vanligaste inkörsport. Det är ofta i dessa sammanhang som de flesta barn och ungdomar gör sin debut, säger Simon och berättar att flera av de tjejer han träffat på är så unga som 14 år.
Simon beskriver att dessa tjejer oftast bär på ett enormt mörker och har varit med om saker som är svåra för oss vuxna att förstå. De är extremt ensamma.

Samhället får inte titta bort
− Många tror att vi dyker upp som räddande änglar eller som Robin Hood. Men oftast är det precis tvärtom. När polisen gör tillslag och dyker upp är det sällan en trevlig situation man hamnar i. Då vet de här tjejerna att föräldrarna kommer att få veta och att socialen kopplas in. Det väntas polisförhör och rättegångar. Oftast vill man till en början inte alls ha med oss att göra, säger Simon.
Simon menar att samhället inte får titta bort när barn hamnat i sexhandeln. Han som polis får gång på gång påminna sig själv om att han är där för att hjälpa dem ur den situation de hamnat i.
− Det är så mycket skuld, skam och rädsla hos dessa tjejer när vi dyker upp och vi möts av kommentarer som ”Lägg dig inte i, din jävla snut”. Men en sak har jag lärt mig under alla dessa år, att även om det är otacksamt att dyka upp där och då så är det inte sällan som brottsoffer och ibland även förövare hör av sig till oss senare i livet och vill tacka för att vi kom och ingrep. Den här typen av feedback gör att man orkar fortsätta. Det blir inte alltid så här. Vissa klarar att ta sig ur eländet, men vissa träffar vi om och om igen.

Människohandel och pornografi
Simon är nu aktuell med sin tredje del i serien om människohandelsgruppen. I ”Systrarna och ensamheten” får man fortsätta följa polisduon Markus och Natalia. I boken följer man Amanda som flyr från sin våldsamma pojkvän och hamnar ensam på Stockholms gator. En sen kväll blir hon misshandlad och får oväntad hjälp av en man som plötsligt dyker upp ur skuggorna. Hon blir kär i sin beskyddare, men vem är han och varför hjälper han henne? Amanda blir fångad i en värld full av pornografi, prostitution och droger. ”Systrarna och ensamheten” handlar om vänskap och systerskap, och om vem kvinnan i porrfilmen är när kameran är avstängd. Simon har i denna tredje del valt att beskriva kopplingen mellan människohandel och pornografi. Detta är något som Simon valt att ta upp inte bara i sin bok utan något han ofta föreläser om.
− Det är skillnad på den porr vi växte upp med och den porr som de unga får ta del av idag. Vi hade några stillbilder i en tidning att titta på, vilket kan tyckas vara ganska oskyldigt. Idag kan man enkelt streama högupplösta filmer där man får se sådant som vi poliser hade kategoriserat som grova våldtäkter om det inte hade funnits en filmkamera och ett underskrivet kontrakt.

Hur kan man nå ut till killarna?
Simon är helt säker på att alla människor kommer i kontakt med porr någon gång i sitt liv. Han menar att de flesta konsumerar pornografi utifrån en njutningsaspekt, något som piffar upp sexlivet. Men det han försöker, utan moraliska pekpinnar, är att få de unga att fråga sig själva: ”Vad har gjort att den där kvinnan valt att klä av sig och hamna framför en filmkamera och ha sex med okända män?”. Han menar också att det i porrbranschen förekommer en hel del droger och övergrepp.
− Kvinnorna i filmerna kan vara sminkade och ha sexiga underkläder. Men oavsett hur mycket kvinnan ser ut att njuta vet ingen vem hon är när kameran stängts av. Det måste ha hänt saker som gör att hon hamnat i den där situationen. Jag tror att detta gäller vare sig det handlar om pornografi eller prostitution.
Simon har en hel del följare på sociala medier, främst kvinnor. Detsamma gäller på de öppna föreläsningarna. Majoriteten är alltid kvinnor. Han har frågat sig själv hur han på bästa sätt ska kunna nå ut till killarna.
− Reaktionerna från de killar som lyssnat på mig i de skolor där jag föreläst är ofta en aha-upplevelse. Kunskapen kring den här typen av frågor tenderar att vara extremt låg. Många av de här unga killarna lever i tron att detta är porrstjärnor som tjänar jättemycket pengar och som valt det här själva. När jag berättar för dem om baksidorna börjar de reflektera kring hur pornografin påverkar, dels synen på dem själva, men också på sex, relationer och kärlek. 

“Jag har gripit präster för sexköp”
Simon är ärlig och berättar öppet om sin egen resa genom porrens värld. Han konsumerade massor porr som ung och hade aldrig en tanke på vilka kvinnorna på skärmen var.
− Om man tror att pornografin inte har fäste inom kyrkans fyra väggar så är man naiv. Jag har gripit präster för sexköp. Människor inom kyrkan kämpar med exakt samma problem som alla andra. I min värld handlar tron om att ha något att luta sig mot när det blir jobbigt.
Simon fortsatte att konsumera porr ända upp i vuxen ålder, även när han börjat jobba som polis. Vändpunkten kom när han under ett gripande kom i kontakt med en kvinna som hade slutat med porr och istället gett sig in i prostitutionens värld på grund av att porrindustrins villkor var så värdelösa.
− Jag hade hållit isär prostitution och pornografi, men i samband med det där mötet insåg jag att det är samma typ av kvinnor som jag ser i de där filmerna. Jag fick göra upp med mig själv och mina värderingar och jag ska ärligt säga att hade jag inte jobbat med dessa frågor hade jag med största sannolikhet fortsatt att konsumera porr. Detta är så extremt tabubelagt att prata om, men det är så många som konsumerar det. 

Hur kan du se att kriget i Ukraina påverkat kvinnorna som kommer hit?
− Vi har sett en avsevärd ökning av kvinnor från Ukraina som kommit till Stockholm och Sverige för att säljas i prostitution. Jag är orolig för framtiden för jag tror vi kommer att se en väldigt tråkig utveckling. Människohandel och fattigdom går hand i hand. Just nu flyr människor från sina hem och de har ingenting. Jag tänker att ju generösare vi är mot dem som flyr kriget, desto sämre förutsättningar blir det för människohandlarna.

Bild och text av Frida Funemyr
Vision Höglandet, sommar 2022

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *